Dag 30: ett sista ögonblick

Nån gång i augusti 2008 så avlivade vi våran hund som va 17 år. Minns hur det va innan mamma åkte till veterinären med henne. Hur hon såg ut... Klart att man va ledsen över det, men det va bäst för henne...
Mamma hade bokat tid hos veterinären så vi visste ju innan hon skulle avlivas. När dagen kom sen så trodde jag att jag skulle gråta mer än vad jag gjorde. Va ut me henne ett litet tag innan hon skulle åka. Hon såg så gammal ut. Sen så åkte mamma med henne...
E typ det jag kan förklara...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0